Problem med yrkesspecifika krav för fri rörlighet mellan länder

Uffe Toudal Pedersen, departementschef på det danska utbildningsdepartementet knöt an till detta då han inledde konferensen genom att citera den danske utbildningsministern, Morten Østergaard. ”Det finns inga motsättningar mellan rörligheten på arbetsmarknaden i EU och utvecklingen av välfärdssamhället. De är snarare varandras förutsättningar.” 

Den rapport som presenterades på konferensen kring lagreglerade yrken och välfärdsprofessioner är också en del av Nordiska ministerrådets nya program Hållbar nordisk välfärd. Rapporten kartlägger bland annat alla lagreglerade yrken i Norden.

Niels Matti Søndergaard från DAMVAD presenterade analysen och lyfte bland annat fram skillnaden i antalet yrken som är reglerade i de olika nordiska länderna. Island har flest lagreglerade yrken, 171 och Finland har det minsta antalet, 74. De flesta finns inom vårdsektorn, men det finns också ett antal branschreglerade yrken som inte styrs av lagar.
- Generellt är det ett litet överlapp mellan vilka yrken som är reglerade i de olika länderna. Endast 25-45 procent av regleringarna gäller samma yrken. En förklaring är att länderna och branscherna själva reglerar yrken. En annan att vissa yrken inte finns i alla länder. Ett exempel är bergsprängare som finns i Norge, men inte i Danmark, säger Søndergaard.

Analysen visar också att 93 procent av alla ansökningarna godkänns när man ansöker om ett yrkesgodkännande i ett annat land. En fråga är då om alla regleringar verkligen behövs?

- Det som kan förbättras är en ökad transparansen i beslutsprocesserna kring ett godkännande. Det finns i dag ingen statistik över hur lång tid en ansökan tar, eller rutiner för hur lång tid det ska ta, säger Søndergaard.

Branschspecifika regler hindrar mest
Det som verkar skapa flest gränshinder för rörligheten på den nordiska arbetsmarknaden är de branschspecifika reglerna, och inte de lagreglerade. Søndergaard ger några exempel.
- Island är det enda land där branschen reglerar frisöryrket. En körlärare i Norge har nio regleringar att förhålla sig till, Island har två och övriga länder bara en. Inom elbranschen har Norge 14 regleringar, Island fyra och övriga länder har en.
- Nästa steg för att öka rörligheten borde vara att undersöka om det behövs så olika regleringar för samma yrke, och om det är ett stort problem.

Problem att vissa branscher ställer högre krav än ministeriet.
Ólafur Grétar Kristjánsson, från Islands undervisnings- forsknings- och kulturministerium var självkritisk till Islands många regleringar, men sa att ministeriet har börjat revidera regleringen av hantverksyrken från 50 till 20. Han ser också ett problem med att vissa branscher har hårdare krav än ministeriet.
- Vi har exempel på att isländska kockar sagt nej när de tillfrågats om synpunkter på ett godkännande av en kinesisk kock. Det är ju inte bra om branschen säger nej på grund av konkurrens när myndigheten säger ja.  
- Men det handlar inte bara om protektionism. Branscherna har också en önskan om att hålla en hög standard på sina yrken.

Christina Colclough, från Nordens fackliga samorganisation svarade på frågan hur man kan samarbeta kring branschregleringar på en nordisk nivå.   
- Invitera branschföreträdare till dialog om vad som är nödvändigt att reglera. 

Analysen från DAMVAD presenterades på en konferens som arrangerades av Styrelsen for Videregående Uddannelser i Danmark och Nordiska ministerrådet. Representanter från alla nordiska länder deltog och presenterade hur de arbetar med att godkänna yrken och vilka utmaningar som finns.

Källa: norden.org